Vi brukar ha levande ljus när vi äter, det känns liksom lite lyxigare och mysfaktorn ökar markant!
Sen kom min kära pappa med tulpaner igår, så dessa prydde också bordet :-)
Men trots att fiskgratängen var jättegod och blommor och ljus på bordet var det så där tryckt ställning. När något är outtalat. Det bara känns fel från båda hållen.
Nu slog det mig att små barn har aldrig outtalade saker. Det säger liksom saker rakt ut. Både på gott och ont.
När det gäller barnen försöket jag räkna till hundra innan jag agerar på vissa saker.
När det gäller min man funderar jag på om det är värt att säga - vad det nu är jag tänker på - eller om jag lika väl jan låta bli, då jag vet att förmodligen leder det ingen vart. Och då kan jag lika gärna bara vara tyst.
Men slutet gott allting gott :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar