Jag förstår inte var orden och röststyrkan kom från. Några vackra ord var det inte, varken förr eller senare har jag uttryckt mig så.
Men grannens ena hund var inne på vår tomt för sjuttioelfte gången. Men denna gången var han uppe på vår trapp och gav sig på min katt. Jag hörde isil och grannens hund, och i och med att vi har glas dörr och fönster bredvid så såg jag det hela inifrån.
Springer och öppnar dörren och svär på hunden ( det är inte första gången grannens hund/hundar jagar min katt på lin tomt)!
Ägaren står på sin tomt, tittar men säger inget. Hade kallt räknat med en ursäkt dom varje normal människa hade gjort i mina ögon.
Då säger jag med låg och tydlig röst - detta är INTE OK!
Han flinler och jag tycker han säger att hans hund är bra på att jaga katter!(eller något i den stilen)
Då brister det för mig.
- Stå inte där och le ditt jävla as!!!!
Tror tyvärr hela lösen hörde mig.... Men han har alltid så överlägsen attityd i allt han gör. Hälsar aldrig (låtsas att han inte ser), beter sig otrevligt, svär och skäller om det är något som inte passar honom. Tar vår tomt dom hans då han gör som han själv behagar ex körde upp med deras 24 m långa lastbil på vår tomt utanför köksfönstret utan att ens bry sig om att fråga!!
Så ja - idag brast det. Inget jag är stolt över, men inget jag ångrar heller.
Synd bara att vi ska ha dem som grannar i säkert 35 år till :-(
Men lite hopp finns det. För hans frus företag heter Med Omsorg, så någon stans långt inne kanske han har lite av det också - men det är upp till bevis för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar