Vissa på Facebook hade ju sagt att det var helt underbart,fantastiskt och oförglömligt... Oförglömligt i all ära! Men inte för att det var underbart!!
Jag var med på ett hörn och försökte hjälpa efter bästa förmåga med ett barn hängande i bröstet.
Vet inte vad som var bäst under bakstunden;
- rädda madicken då och då med degiga händer för att hon ej skulle falla av stolen.
-att madicken var på och ändrade hastigheten till max på maskinen och till slut fick byta plats med William.
- att frun är och norpar från degen.
- att madicken drog i bakpappret så att alla bullformarna flög, och detta mer än en gång.
-att vi inte hade något pärlsocker, men det hade grannen - vår granne som ofta är vår räddare i nöden (allt från pärlsocker, spark, barnvakt...).
- att torka upp från hunden som löper för att slippa få röda prickar under strumporna.
- med mera med mera...
Jag tycker ibland att saker är mysigare med barnen i efterhand än under tiden... Att ut och gå en skön promenad - visst i all ära, men hur lång tid tar det inte att komma ut?? Och sen när man är ute och går vill de gå, eller inte gå, eller gå, eller inte gå. Vantar på, vantar av, vantar på igen... Tappa, plocka upp, tappa, plocka upp.
Men visst är det underbart, visst är det det ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar