hmm

jag vet att vi alla är olika, olika tankesätt, olika handlingssätt. men jag kan ändå inte förstå varför man gör saker så svårt?

i mitt huvud, som aldrig varit med om liknande förr, vet inte riktigt hur det ska tänka eller förhålla sig till vad som pågår!





jag har varit men om rätt mycket ändå...

död
trafikolyckor
identifiera en omkommen man
vapenrån

ja... en del saker till som gör att jag är tacksam för det jag har här hemma och njuter av det. självklart har jag fantastiska saker också i "ryggsäcken" och just nu en i magen också =)

men antar att jag älskar att leva i lugnet och tryggheten. försöker inte dramatisera mitt liv för händelser kommer och går ändå!
är tillfredsställd med att ha det jag redan har i mitt liv =)
men självklart väntar jag på spänning på det som finns och som snart kommer att finnas på ett mer riktigt sätt - bäbisen i magen som william säger!

tror att man måste vara tillfreds med sig själv för att trivas...