tror verkligen att ärlighet lönar sig. men det är så svårt när ärlighet är en sak som är personlig... sin egna verklighet. min, din och vår sanning. det här blir knepigt men ska göra ett försök.
ibland kan man till och med ljuga så mycket att man tror på det själv. så är det.
blåögd som jag är tror jag att alla människor är goda och vill gott - men ibland har jag helt gädd fel där. sen finns det dem som vill framså att allt de gör är gott och att man inte förstår hur andra kan vara så elaka. men någonstans blir man ändå behandlad som man förtjänar.
jag ä den personen mina vänner, klasskompisar och kollegor ringer när de mår dåligt, just för att de vet att jag ger dem uppriktiga och ärliga svar. det är endast om sanningen skadar mer än den hjälper som jag ev utesluter viss fakta. sen har jag också "förlorat" nån vän för ett tag - men de kommer alltid tillbaka när verkligheten kommer ikapp dem. men ibland är det bättre att få en ordentlig smäll än att ständigt åka på nya slag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar