Nu känns det nästan som att vara imål men ändå sååå låång borta.
jag har två kilo kvar att tappa innan jag nått mitt mål. Dessa sista verkar sitta liksom klistrade på kroppen. Men skam den som ger sig! 67,1 kg i morse. hmmm sen kommer det svåra. Det tar mellan 2-3 år för kroppen att inse att det är så här det ska vara. så i två års tid kommer kroppen att kämpa för att gå upp det jag gått ner nu. tala om att bli motarbetad av sig själv! Vill skrika hallå kropp gör inte såmot mig när jag väl kommit i mål... men men så det är lång ifrån över när jag är nere. kan nästan säga att då börjar den långa vandringen... och jag som fullkommligt bara ÄLSKAR allt som är onyttigt! men jag älskar allt som är nyttigt också! Det är liksom det som är problemet med mig - Jag älskar allt ätbart (nästan). Tror faktiskt att jag är den mest tacksamma att bjuda på mat. inte kräsen och tackar ja till allt!
är du sugen på pannkakor! JA tack
är du sugen på blodkorv? JA tack
en kanelbulle kanske? JA tack
Lite ärtsoppa skulle det passa? JA tack
EN sallad? JA tack
Mc Donalds? JA tack
Fattar ni?? Allt går bra,
doch mindre förtjust i brunabönor och komage har jag aldrig provat - låter liksom inte så lockande.
tur att jag slutar praktiken snart för att här serveras det frallor varje morgon, fruktfat, kaka till eftermiddagen och de har chokladapparat. kanske heter det kaffe apparat men för mig som inte är så förtjust i kaffe finns det ju choklad!!
tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar