skuldkänslor och inre tårar

hörde att en av mina "gamla" bästa vänner blivit så dålig nu i sin ms...
är bara strax över 30.
kunde inte gå idag.
trillade på bussen...
fick inte in benen utan de var i gången...
vi umgicks i massor tidigare men sen blir det så att man glider ifrån varandra. pratade för någon månad sen om att vi skulle luncha. men det har inte blivit av. Blev så ledsen och så full med skuldkänslor över att vi inte har samma kontakt idag. precis som att det hade gjort henne friskare. precis som att hon hade kunnat gå, cykla eller rida då.. nej. men jag har det ändå. vet ju att det är när man inte mår så bra som man behöver någon annan som mest. vet att det är skönt att ha en axel att luta sig mot. nu har hon säkert detta med någon annan.... men hade det varit jag så hade jag vetat att hon hade det...
blev uppriktigt ledsen.
får hålla tillbaka tårarna.
vet vad det är för händelseförlopp med en sån ms.
inget kul.
inte kul någonstans.
hon har ärligt bara ett rent helvete framför sig!
Och hon kommer behöva så mycket hjälp...
är så ledsen.

på något konstigt sätt är det alltid lättare om sjukdomar och olyckor händer någon annan. någon man inte känner och helst inte kan referera till.

Den otäckaste perioden i mitt liv var när jag förlorade 6 människor på 5 veckor.
och det jag tyckte var jobbigast med detta var att ca två veckor efter olycka var det ingen som kom ihåg den!!! olyckan som förändrade så mycket, dog livet på många unga, denna var det ingen som mindes efter bara två veckor!!!
det som inte drabbar oss själva är helt enklet inte så farligt. inget att lägga på minnet. inte så mycket att bry sig om!
och tur är väl detta för skulle vi må så dåligt hade vi varken kunnat läsa tidningen eller titta på nyheterna - för det är inget annat än död,krig och förödelse...

så älska varje minut ni är med era nära och kära!