jobbigt att leva i verkligheten.

tänk vad skönt att få vara en figur i disney. en så där gullig älskad figur, med stora ögon som bara hade det bra!

hade verkligen haft en kalasdag på mässan igår...

kom hem och såg att min lille kise silme inte var bra. 5 minuter efter kör jag honom till veterinären. 130-140 km i timmen, om körning där det ej är tillåtet - allt för att rädda min lille katt. förstod på infartsleden att han skulle dö, men hade hoppats på att jag skulle hinna ge honom en spruta så han skulle slippa lida. för det var det han gjorde.. han låg och kräktes och skrek hela vägen. ville ligga hos mig.
ser min veterinär gå med en av sina schäfrar... vevar ner rutan och skriker min katt håller på att dö!!!
springer in nerkräkt och äcklig på kliniken, vet och ass är redan på plats! lägger ner min lille katt från famen. han är död. död. han hade hunnit dö från bilen och in till borde. min lille katt dog i min famn. ville ej. vill ej. men så är det. jag är inte guds allmäktig och jag kan inte styra.
står där lääänge och går omkring med honom i famnen. för jag visste att det var sista gången jag fick hålla honom. visste att han skulle ligga i en frysbox senare. ville ej släppa. gick bara och kramade. en assistent gav mig papper för att torka. och visst torkade jag min nerkräkta döda lille älskling. så tittar hon på mig och säger att det var till mig. förstår senare när jag tittar mig i spegel och ser att mascaran har runnit enda ner till käkbenen att jag kunde behöva torka mig!!
villken bra service och personal de har på Calandravägens smådjursklinik!! de flrsökte till och med återuppliva min lilla katt och gaav sig ej förrän de förstod att han gått vidare.

ringde hem och bad ola meddela william att silme var död.

imorse det första william sa var var är kisen. han är död svarade jag. nej där är han! (mycket riktigt var han där! den den andra katten, silmes bror) så säger william till mig. silme ä uppe himmelen. högt dit och jag inte kan klappa där! nej det är rätt sa jag, där kan vi inte klappa honom =) vilken söt reflektion.

hur förklarar man egentligen för en treåring att någon har dött?? det är liksom inte så lätt att greppa.

min andra katt går omkring och letar. och för honom går det ej förklara... men kanske han vet ändå...

svullen om näsa och gigantiska påsar under ögonen önskar jag verkligen att jag kunde få leva i en av disneys filmer med lyckliga slut!